Det är roligt. Det är en typisk sån grej som jag skulle kunna gå och dagdrömma om. Ändå har jag aldrig ens fått tummen ur nog för att höra av mig till gatukontoret med en formell förfrågan.
Det påminner mig om en sak som hände förra året. Jag bor i närheten av en lågstadie-skola. Utanför skolan, alltså precis vid ingången så stod det en av dedär hemska reklam-pelarna från jc decaux.
Just denhär kvällen var det underkläder som man använde anorektiska fotomodeller till att sälja. Som sagt: precis utanför en skola.
Så jag började riva sönder reklamen. Då kom det fram en gammal tant och började skälla ut mig. Jag kom inte på något konstruktivt att säga till henne, så förbluffad blev jag.
Såhär i efterhand så tror jag inte för ett ögonblick att hon hade tyckt att det faktiskt är bra att man har sexistisk reklam utanför en skola, hon blev bara helt enkelt arg över själva förstörelse-handlingen, som ju har något våldsamt över sig.
En månad senare försvann reklam-pelaren. Jag kan mycket väl tänka mig att det var någon arg förälder som hörde av sig till gatu-kontoret.
Varför började jag inte i den ändan?
Om jag analyserar lite, lite djupare så befann jag mig i ett konkret vägskäl mellan marxismens folkrörelse-tanke och den mer anarkistiskt orienterade direkta aktionen. Jag den direkta aktionens väg (och skrämde således upp tanten) istället för att följa reglerna det borgerliga samhället har satt upp och på så vis få en betydligt större chans att uppnå resultat.
Att det numera finns en laglig graffiti-vägg vid folkets park är för mig väldigt inspirerade. Det säger mig att det går att kämpa - och det går att vinna.
