Jag är en rockstjärna

Om Göran Hägglunds Almedals-tal:
KD-ledaren var klädd i ljus sommarkostym och tog parti för dem med familj, arbete och semester, de ”som lever sina liv som folk gör mest”. Sådana familjer satte han i kontrast till den protest som ”de här figurerna” i Reclaim the streets ordnade i Västra hamnen i Malmö i juni.

Polisen lyckades styra undan den pöbeln till andra delar av Malmö där det blev förstörelse. Men vad händer nästa gång? frågade KD-ledaren som efterlyste en ökad förståelse för ”dem som bor i Västra hamnen och på tusentals alldeles vanliga ställen runt om i Sverige”

Jag har blivit fördömd av en religiös ledare.
Nu är jag officiellt en rockstjärna.

Spräng Båstad

Idag kunde DN rapportera att både tennisarrangörer och festnäringen i Båstad, trots den rådande finanskrisen, hade ett rekord-år i år.

Om Fredrik Olofson, driftsansvarig på Pepes Bodega:
Han har inte märkt att gästerna skulle vara mer återhållsamma på grund av de dåliga tiderna och tror att bolaget sålde mellan 1.500 och 2.000 flaskor champagne under de sju dagarna.

Minoriteter och sånt

I Mexico har de indianer.
I Sydafrika har de negrer.
I Israel har de araber.
I Syrien har de Afghaner.
I Sverige har vi invandrare

Alla länder i världen har en underklass. Det är alltid denhär underklassen som tvingas att prostituera sig, leva under en värdig standard och att bo ute i ghetton. De är alltid denhär underklassen som måste göra överklassen ännu rikare genom att arbeta på underbetalda skitjobb.

Om man inte ser ett mönster i allt dethär, utan verkligen tror att mexikanska indianer är underlägsna mexikaner med spanskt påbrå, att negrer är mer primitiva än vita, att araber är dummare än israeler, att afghaner är mindre värda än iranier och att invandrare är mindre värda än svenskar. Då är man dum i huvudet.

Hur man använder religion och nationalism för att förtrycka folk

Med anledning av den senaste tidens demonstrationer i Iran höll landets ledare, ayatolla Ali Khamenei, ett tal igår.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/vara-fiender-har-visat-sitt-ratta-ansikte-1.894899

Talet var i praktiken en lektion i hur man använder nationalism och religion för att förtrycka folket.
Först och främst definierar man ett "vi". "Vi" som tillhör samma folk och tror på samma gud.
Sen definierar man ett "dem". De gudlösa, lögnaktiga utlänningarna.

För att sedan komma fram till följande: det finns inte någon anledning att protestera mot de orättvisor som finns i landet.
Det är barnsligt och själviskt att kräva rättvisa, jämställdhet, 6 timmars arbetsdag, eller som i fallet med Iran: demokrati.
Istället måste man gemensamt arbeta för landets bästa.
Det spelar ingen roll att arbetarna knäcker sina ryggar och att direktörerna röker cigarr. De har ju samma mål.

Denhär formeln används i alla länder, alltid.

Smällar man får ta

Jag har tänkt på en sak: vänster-aktivister är väldigt tåliga.
Vi förväntar oss alltid det värsta.
I Lördagens Reclaim the streets-demonstration t.ex var det ingen av oss som väntade oss att polisen skulle släppa fram oss till demonstrationsplatsen. Alla vi demonstranter gick väl mer eller mindre och väntade på att bli stoppade. Det blev en stor överraskning att vi faktiskt fick komma fram till rikemansghettot västra hamnen.

Det blev också en stor överraskning att polisen inte började veva när vi kommit fram utan att vi faktiskt fick lyssna på musik och dricka öl i lugn och ro.
Jag satt väl hela tiden och väntade på att det medborgargarde av överklass-män, som tidningarna hade skrivit om skulle komma och börja veva. Men inget hände.
Inte förrän vi var på väg från demonstrationen, då körde en polisbil rakt in mot demonstranterna längst bak i tåget.
Jag stack när de kom in med hundar.

Så idag ringde en kompis som jag hade tappat bort under demonstrationen.
Hon berättade att hon hade stått längst fram när bråket började. Hon frågade en polis vad som hände. Polisen gestikulerade att hon (för det var en kvinnlig polis) inte hörde någonting för hjälmen.
Min kompis lyfte då upp den kvinnliga polisens visir med sitt lill-finger och upprepade sin fråga. Varpå polisen brottade ner henne.
Sen fördes hon in bakom polisens avspärrning och pepparsprejades i ögonen.

Men, sa min kompis, de släppte mig efter bara tre timmar. Och XXX blev biten i röven av en polishund. Så nu har han ett coolt ärr att visa upp.

Missförstå mig rätt

Det är väldigt, väldigt troligt att det förekom valfusk i Irans presidentval.
I valet fanns det två stora presidentkandidater: den sittande presidenten Ahmadinejad och utmanaren Mousavi. Mousavi tippades som vinnare i nästan alla opinions-undersökningar, inklusive den sittande regeringens opinionsundersökningar.
Ändå vann president Ahmadinejad valet med 62,6 % mot 33,75 % för Mousavi.
Mir Hossein Mousavi tog inte ens hem valet i sin hemstad, enligt det offentliggjorda valresultatet.
Enligt lagen i Iran så ska inte valresultatet offentliggöras förrän tre dagar efter valet, ändå gick landets religiösa ledare, Ayatollan, ut omedelbart och offentliggjorde Ahmadinejads seger.

Men här kommer det verkliga problemet: Ayatollan är Irans statschef och landets högst uppsatte präst. Han granskar och godkänner vilka kandidater som får väljas till expertrådet, och när tiden kommer för en ny statschef så förutsätts denne hämtas ur expertrådet. Ayatollan har även oinskränkt kontroll över Irans krigsmakt, över domstolarna på alla nivåer och över de tidningar och radio- och TV-kanaler som är i offentlig ägo.
För att kunna ställa upp som presidentkandidat i Iran måste man vara en erkänd muslim. Folk som ayatollan inte tycker är äkta muslimer är t.ex: liberaler, socialdemokrater och kommunister.
Från och med år 2009 gäller även dödsstraff för avfall från islam.

Varken president Ahmadinejad eller presidentkandidaten Mousavi har någon ambition att kringå ayatollans makt. Eller att avskaffa dödstraffet för homosexualitet t.ex.
Mousavi är mer väst-vänlig än Ahmadinejad (vad nu det betyder). Och det är antagligen därför Ayatollan och expertrådet har fuskat med rösterna, för att lyfta fram den sittande presidenten som segrare.

Det är självklart skitbra att ungdomar i Theran protesterar mot Irans fascistiska diktatur.
Men i praktiken är det ingen större skillnad mellan Mousavi och Ahmadinejad. De är till och med kusiner.

Jag har också protesterat mot Irans fascist-diktatur. Tillsammans med Iranska kommunistpartiet och Iranska flyktingrådet. Det var roligt, jag rekommenderar det.