Just det, jag jobbade ju för Manpower också. Förra sommaren hade jag inte hittat något sommarjobb, de enda som hade svarat på mina ansökningar var Manpower.
Jag visste att Manpower var djävulen men jag tog ändå emot deras jobb. Jag hade ju inget val.
Manpower i Malmö har ett ljust och luftigt kontor, beläget i de centrala delarna av staden.
Jag möttes av en relativt ung kvinna som var klädd i kostym och tog mig i handen.
Samtalet med henne gjorde mig väldigt glad, det visade sig att det rörde sig om en anställning på 4 veckor. Det skulle räcka till mat och hyra under hela sommaren! Så jag skrev på.
När man jobbar för manpower så är man anställd av dem men lånas ut till andra företag. Företaget som hyr in dig gör just det: hyr in dig.
De kan hyra in dig när de vill utan att för dens skull anställa dig.
En vecka senare skulle jag inställa mig på min nya arbetsplats. Jag kunde ha ägnat veckan till att söka fler jobb innan arbetsplatserna slutade att ta in ansökningar. Men varför skulle jag göra det? Jag hade ju ett jobb.
På min nya arbetsplats hälsades jag välkommen av en kvinna i kostym som tog mig i handen. Efter några korta formaliteter så var jag inhyrd.
Jag blev väldigt överraskad av samtalet med min nya chef. Hon sa nämligen att de behövde en anställning på 6 veckor.
Utan att gå in alltför mycket på tråkiga detaljer: arbetet gick igång. Jag arbetade i ganska fina lokaler med ganska enkla uppgifter.
Jag skötte mig exemplariskt. Jag rakade mig, kammade mig och utförde arbetsmomenten felfritt.
Efter två dagar på mitt nya arbete så kom chefen och sa att de inte behövde mig längre. De hade beslutat sig för att lösa personalproblemet internt istället.
Hon sa det var roligt att ha dig här. Hoppas du har lärt dig någonting, tog mig i handen och gick.
Ja, jag har lärt mig någonting.
Dagen efteråt så ringde min handläggare på Manpower upp mig och undrade varför företaget inte ville ha mig kvar. Hun frågade ut mig grundligt vad som var fel.
Av hennes frågor framgick det tydligt att hon trodde att jag hade misskött mitt arbete.
Hon sa att hon skulle ringa mig ifall de hittade något arbete som passade mig.
Hon ringde mig aldrig igen.
Resten av sommaren åt jag potatis.
Potatismos, hemmagjorda pommes frites eller rätt och slätt potatis.
Ibland lyxade jag till det med ketchup eller en klick pesto men i regel så åt jag bara potatis.
Efter en månad utan jobb så ringde min mamma och undrade ifall jag ville komma hem över sommaren. Det ville jag.
På flygplatsen så sa de att planet var överbokat och SAS erbjöd en ersättning på 300 euro till den som kunde tänka sig att vänta till nästa plan.
De 300 eurorna, de två dagarnas lön från manpower och 2000 kr som jag hade sparat betalade min hyra under sommaren.
Fotnot: Vad lärde jag mig av att joba för Manpower?
Hela grejen med manpower är att man kan sparka folk på fläcken. Det är därför de finns till. De lovade mig en anställning på 6 veckor men i en handvändning så kom de på att de skulle ”lösa personalfrågan internt” istället.
En kompis till mig jobbade för Manpower samma sommar. En dag så frågade han chefen om han kunde gå hem tidigare. Chefen svarade nej.
Senare samma dag så ringde chefen manpower och bad dem att skicka en ny person.
Och det var bara för att han ville gå hem tidigare!
Med andra ord så är det helt omöjligt för en anställd på ett bemanningsföretag att ställa krav på en bättre arbetsmiljö eller högre lön eftersom de helt lagligt kan sparkas på stubben om de inte håller käften.
