Varma hälsningar från Köpenhamn

http://www.youtube.com/watch?v=VtlT0JARVOU

http://www.youtube.com/watch?v=DdZpjdhs-Dc

Hyckleri

Under klimatmötet i Köpenhamn så "rådde det enighet" om att i-länderna måste stå för merparten av kostnaderna för minskningen av koldioxid-utsläpp, även i u-länderna. Men hur stort skulle stödet vara? Och hur ska det finansieras?
Speciellt Afrika, som är den kontinent som kommer att drabbas hårdast av klimatförändringarna men som bara står för 3,7 procent av världens koldioxidutsläpp, krävde krafttag från i-länderna för att rädda klimatet samt en konkret finansiering till klimat-projekt i Afrika.
G77, utvecklingsländernas grupp i FN krävde ett bindande avtal där det preciserades hur stort dethär klimatbiståndet skulle bli och hur det skulle finansieras.

Frågan debatterades fram och tillbaka, Freddrik Reinfeldt sa att Sverige ska vara med och bidra till utvecklingsländernas framtid genom att ta de pengar som Sverige idag ger i bistånd till u-länder och ge iväg dem som klimatbistånd istället (tack Fredrik).
I slutändan var det inget av i-länderna som lovade någonting konkret.

G77-gruppens ståndpunkt är att det kommer att behöver 275 miljarder euro den kommande tioårsperioden.
Jag vet att 275 miljader (9 nollor) euro är mycket pengar, men när man jämför det med summan som amerikanska senaten beviljade för att rädda de amerikanska bankerna, en biljon dollar (12 nollor) så blir det ganska absurt.
För att citera Venezuelas president, socialisten Hugo Chavez
"Om klimatet vore en bank, skulle det varit räddat vid det här laget"

http://www.youtube.com/watch?v=6QQbRXaGsjM

Wish you were here

Visste ni att bemanningsföretag var förbjudna i Sverige för inte så länge sedan?
"Bemanningsföretag plågade de fackliga organisationerna och undergrävde de anställdas trygghet under arbetarrörelsens barndom och kulminerade i Utansjöarbetarnas marsch mot det strejkbrytande bemanningsföretagets förläggning i Lunde, också känt som Ådalen -31.

I svallvågorna av protester som följde Ådalen -31 pressades den socialdemokratiska regeringen under Per-Albin Hansson 1935 till en rad åtgärder där de viktigaste var förbud mot bemanningsföretag och införandet av statsunderstödd A-kassa.

1993 hade minnet av Ådalen -31 och Per-Albin Hansson förbleknat så pass att man kunde återlegalisera bemanningsföretagen i full skala med bara ett fåtal röster i opposition. Och därmed har gamla problem, som vi trodde vi en gång för alla visat på porten, återuppstått."

http://lagenasolidaritet.wordpress.com/2009/10/21/lagena-och-kampen-mot-bemanningsforetagen/

Vad var det vi sa?

Minns ni "Vaxholmen-fallet"?
Ett svenskt företag hyrde in lettiska arbetare till ett bygge i Vaxholmen, för mycket lägre löner än sina svenska kollegor.
Byggnads fackförbund ställde bygget i blockad och ett rättsligt efterspel följde. Till de flestas förvåning så dömdes byggnads för att ha brutit mot EG-rätten.
Det är med andra ord lagligt att importera arbetskraft från låglöne-länder till Sverige, och låta dem arbeta för lägre lön än sina svenska kollegor.
När svenska fackföreningar kräver att de utländska kollegorna ska ha samma lön som svenskar så bryter de mot EUs grundlag (som för övrigt är Sveriges högsta lagstadgade text).
Nu i veckan tilldömdes Byggnads och elektrikerförbundet dessutom till 2,5 miljoner kr i böter också.

LO:s avtalssekreterare Per Bardh anser att domen är "inkonsekvent och orimlig".

"Vilket fack vågar i fortsättningen ta strid för att få teckna kollektivavtal med utländska företag?", skriver han.
LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin befarar att utländsk arbetskraft nu ges sämre möjligheter att få sina intressen och rättigheter tillgodosedda.

"Man måste komma ihåg att Byggnads krav var att de lettiska arbetarna skulle ha samma lön som sina svenska kolleger. Facken får nu betala skadestånd för att de krävt likabehandling mellan svenska och lettiska arbetare", skriver Lundby-Wedin.

Ärligt talat, hur många väntade sig att EU skulle leda till att vi arbetare skulle bli tvungna att sänka våra löner till den nivå lönerna ligger på i exempelvis Lettland, för att kunna tävla om arbeten, när vi röstade om EU-medlemskapet 1994?
Sent skall syndarna vakna. Jag är inte socialdemokrat, men i alla fall: nu borde det gå upp för alla socialdemokrater att EU inte går ihop med de socialdemokratiska värderingarna.

Jag fick ett mail från studentconsulting

(ja, de har mig fortfarande i sitt register).

Hjälp oss att bekämpa ungdomsarbetslösheten!
Idag är ungdomsarbetslösheten rekordhög i Sverige, detta vill vi göra något åt. Som ett led i vårt arbete mot ungdomsarbetslöshet vill vi veta vad just DU tror är lösningen på ungdomsarbetslösheten. Genom att svara på frågan i enkäten nedan kan du hjälpa oss med tips och idéer på hur vi tillsammans kan bekämpa ungdomsarbetslösheten.

Sen så klickade jag på länken och kom in på dethär testet:



Jag vet att jag redan predikar för kören, men dethär är ingen undersökning alls. Det är ett fult, fult, oerhört fult försök till opinionsbildning.
Att staten ska gå in och faktiskt skapa nya arbeten genom en stark offentlig sektor finns inte med som ett alternativ.
Istället ska gamla arbetare tvingas slåss mot unga arbetare om de jobb som finns kvar, genom att ta bort lagen om anställningsskydd t.ex.

Problemet med undersökningen är att man inte kan ge alla alternativen 1 av 6.
Man måste ge ett alternativ en etta, ett alternativ en tvåa och så vidare, annars går det inte att skicka in. Även om man som bara vill skriva "dra åt helvete" i rutan "egna förslag" så måste man ge ett av deras förslag en 6a ett förslag en 5a o.s.v. Så kommer det att tas med i student consultings statistik i alla fall.
Resultatet av undersökningen kommer att presenteras under ett namn i stil med "vilka lösningar på ungdomsarbetslösheten ungdomarna själva föredrar" och undersökningen kommer att användas av moderaterna i valrörelsen, det kan jag slå vad med hundra spänn om.
Fyfan säger jag bara.

>Jag är mer förtjänt av Nobels fredspris.
Likt Barack Obama så har jag en vision av fred.
Olikt Barack Obama så är jag inte överbefälhavare för världens största armé som aktivt för krig i två länder.

Hur kunde Obama snuva mig på priset med de förutsättningarna?
Ifall Nobelpriset vore en mer demokratisk instans som t.ex Fame Factory så hade jag i alla fall förstått.
Men nu är nobelpris-kommittén en mystisk liten grupp och jag har verkligen ingen aning om hur tusan de tänkte.

Mitt mail till Mona Sahlin

En kväll för ett par månader sedan så skrev jag ett mail till Mona Sahlin på fyllan (ja, vad gör du när du är full?) där jag krävde att socialdemokraterna vid ett makt-övertagande 2010 ska bygga nya bostäder.
Idag fick jag ett svar på mailet. Inte av Mona Sahlin men av en annan socialdemokratisk riksdagsledamot.
Jag måste nästan publicera mailet i sin helhet. Det är helt i klass för sig.


"Hej! Tack för ditt mail och dina synpunkter om att fler bostäder måste byggas.

För oss är möjligheten att få en egen bostad till skäligt pris en grundläggande rättighet. Hur vi bor, var vi bor och hur mycket det kostar påverkar i hög grad våra möjligheter att göra val i livet. Den sociala bostadspolitiken sätter alltid människovärdet före marknadsvärdet. Därför är den för oss en viktig del av välfärdspolitiken som vi också i fortsättningen kommer att slå vakt om.

Det verktyg vi socialdemokrater använder för att utveckla bostadspolitiken är bland annat de allmännyttiga bostadsföretagen. De ska erbjuda bra bostäder till rimliga priser. De ska också genom sitt agerande bidra till att minska segregationen i boendet. Detta sätt att arbeta har bidragit till att boendet i vårt land är mindre klasspräglat än i andra länder.

De kommunalt ägda bostadsbolagen skapades under 1940-talet för att ge människor möjlighet till goda bostäder med rimliga hyror. Starka bostadsföretag som drivs utan vinstintresse och vars lägenheter är till för alla oavsett inkomstnivå är för oss en viktig del av den sociala bostadspolitiken. Fortfarande är allmännyttan ett betydelsefullt verktyg för kommunerna i deras arbete med bostadsförsörjningen. I dagens hyresstruktur har allmännyttan en viktig funktion eftersom hyrorna i de kommunala bostadsbolagen även styr hyresnivåerna i privatägda hyresfastigheter.

Vi tycker att det är viktigt att det finnas ett stort utbud av hyresrätter, därför är vi emot utförsäljningen av hyresrätter eftersom det varken byggs i samma takt eller till samma priser som befintliga hyresrätter.

För att förhindra att man säljer och omvandlar allmännyttans hyresrätter till bostadsrätter, drev vi socialdemokratiska år 2002 igenom en särskild lag om kommunala bostadsföretag. Lagen innebar att överlåtelser av aktier eller andelar i ett kommunalt bostadsföretag, som har sådan omfattning att kommunens inflytande över bostadsföretaget upphör, måste godkännas av länsstyrelsen.

Tyvärr delar inte den borgerliga regeringen vår syn på vikten av en stark allmännytta. Utan dom har både rivit upp den särskilda lagen om kommunala bostadsbolag samt lokalt inlett utförsäljningar av allmänyttan. Detta tycker vi bådar illa inför framtiden eftesom det inte byggs hyresrätter i samma takt som man säljar ut hyresrätterna.

Även om regeringen inte lyssnar på hyresgästerna, hoppas vi att den kan ta till sig av vilka sociala problem som väntar längre fram ifall allmännyttan säljs ut och ansvaret för den sociala bostadspolitiken helt överlämnas till en anonym marknad där pengar är huvudsaken och människor kommer i tredje hand.

Vi vill införa ett nytt investeringsstöd för byggandet av miljövänliga hyresrätter till låga kostnader. Investeringsstödet ska bland annat gå till att bygga studentbostäder och hyresrätter för både unga och äldre samt uppmuntra till ökat ekologiskt hållbart byggande.

Den borgerliga regeringen inledde mandatperioden med att ta bort statliga stöd till bostadsbyggandet. Följden har blivit att det inte längre byggs några nya hyresrätter, utan endast bostäder som måste köpas för att få ett boende.

Vi vill ha en blandning av upplåtelseformer så att alla har möjlighet att bo bra, inte bara de som har råd att köpa sig ett boende. Vi vill även ha en bostadsmarknad där unga kan etablera sig på bostadsmarknaden.

Med vänlig hälsning

Birthe Nordengard
Socialdemokraterna i riksdagen"

Mer graffiti!

Det har blivit lagligt att måla graffiti på ena väggen vid folkets park. Förut satt det 2 stycken reklam-plakat från JC Decau decaux där, nu finns det bara jävligt fin graffiti.





Det är roligt. Det är en typisk sån grej som jag skulle kunna gå och dagdrömma om. Ändå har jag aldrig ens fått tummen ur nog för att höra av mig till gatukontoret med en formell förfrågan.
Det påminner mig om en sak som hände förra året. Jag bor i närheten av en lågstadie-skola. Utanför skolan, alltså precis vid ingången så stod det en av dedär hemska reklam-pelarna från jc decaux.
Just denhär kvällen var det underkläder som man använde anorektiska fotomodeller till att sälja. Som sagt: precis utanför en skola.
Så jag började riva sönder reklamen. Då kom det fram en gammal tant och började skälla ut mig. Jag kom inte på något konstruktivt att säga till henne, så förbluffad blev jag.

Såhär i efterhand så tror jag inte för ett ögonblick att hon hade tyckt att det faktiskt är bra att man har sexistisk reklam utanför en skola, hon blev bara helt enkelt arg över själva förstörelse-handlingen, som ju har något våldsamt över sig.
En månad senare försvann reklam-pelaren. Jag kan mycket väl tänka mig att det var någon arg förälder som hörde av sig till gatu-kontoret.
Varför började jag inte i den ändan?

Om jag analyserar lite, lite djupare så befann jag mig i ett konkret vägskäl mellan marxismens folkrörelse-tanke och den mer anarkistiskt orienterade direkta aktionen. Jag den direkta aktionens väg (och skrämde således upp tanten) istället för att följa reglerna det borgerliga samhället har satt upp och på så vis få en betydligt större chans att uppnå resultat.

Att det numera finns en laglig graffiti-vägg vid folkets park är för mig väldigt inspirerade. Det säger mig att det går att kämpa - och det går att vinna.

Bilder från Möllevångsfestivalen

Fem gånger så dyrt att åka buss

http://sydsvenskan.se/sverige/article507271/Fem-ganger-sa-dyrt-pa-bussen.html

För att citera någon på ett forum
"snart störtar jag regeringen själv."

Jag är en rockstjärna

Om Göran Hägglunds Almedals-tal:
KD-ledaren var klädd i ljus sommarkostym och tog parti för dem med familj, arbete och semester, de ”som lever sina liv som folk gör mest”. Sådana familjer satte han i kontrast till den protest som ”de här figurerna” i Reclaim the streets ordnade i Västra hamnen i Malmö i juni.

Polisen lyckades styra undan den pöbeln till andra delar av Malmö där det blev förstörelse. Men vad händer nästa gång? frågade KD-ledaren som efterlyste en ökad förståelse för ”dem som bor i Västra hamnen och på tusentals alldeles vanliga ställen runt om i Sverige”

Jag har blivit fördömd av en religiös ledare.
Nu är jag officiellt en rockstjärna.

Spräng Båstad

Idag kunde DN rapportera att både tennisarrangörer och festnäringen i Båstad, trots den rådande finanskrisen, hade ett rekord-år i år.

Om Fredrik Olofson, driftsansvarig på Pepes Bodega:
Han har inte märkt att gästerna skulle vara mer återhållsamma på grund av de dåliga tiderna och tror att bolaget sålde mellan 1.500 och 2.000 flaskor champagne under de sju dagarna.

Minoriteter och sånt

I Mexico har de indianer.
I Sydafrika har de negrer.
I Israel har de araber.
I Syrien har de Afghaner.
I Sverige har vi invandrare

Alla länder i världen har en underklass. Det är alltid denhär underklassen som tvingas att prostituera sig, leva under en värdig standard och att bo ute i ghetton. De är alltid denhär underklassen som måste göra överklassen ännu rikare genom att arbeta på underbetalda skitjobb.

Om man inte ser ett mönster i allt dethär, utan verkligen tror att mexikanska indianer är underlägsna mexikaner med spanskt påbrå, att negrer är mer primitiva än vita, att araber är dummare än israeler, att afghaner är mindre värda än iranier och att invandrare är mindre värda än svenskar. Då är man dum i huvudet.

Hur man använder religion och nationalism för att förtrycka folk

Med anledning av den senaste tidens demonstrationer i Iran höll landets ledare, ayatolla Ali Khamenei, ett tal igår.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/vara-fiender-har-visat-sitt-ratta-ansikte-1.894899

Talet var i praktiken en lektion i hur man använder nationalism och religion för att förtrycka folket.
Först och främst definierar man ett "vi". "Vi" som tillhör samma folk och tror på samma gud.
Sen definierar man ett "dem". De gudlösa, lögnaktiga utlänningarna.

För att sedan komma fram till följande: det finns inte någon anledning att protestera mot de orättvisor som finns i landet.
Det är barnsligt och själviskt att kräva rättvisa, jämställdhet, 6 timmars arbetsdag, eller som i fallet med Iran: demokrati.
Istället måste man gemensamt arbeta för landets bästa.
Det spelar ingen roll att arbetarna knäcker sina ryggar och att direktörerna röker cigarr. De har ju samma mål.

Denhär formeln används i alla länder, alltid.

Smällar man får ta

Jag har tänkt på en sak: vänster-aktivister är väldigt tåliga.
Vi förväntar oss alltid det värsta.
I Lördagens Reclaim the streets-demonstration t.ex var det ingen av oss som väntade oss att polisen skulle släppa fram oss till demonstrationsplatsen. Alla vi demonstranter gick väl mer eller mindre och väntade på att bli stoppade. Det blev en stor överraskning att vi faktiskt fick komma fram till rikemansghettot västra hamnen.

Det blev också en stor överraskning att polisen inte började veva när vi kommit fram utan att vi faktiskt fick lyssna på musik och dricka öl i lugn och ro.
Jag satt väl hela tiden och väntade på att det medborgargarde av överklass-män, som tidningarna hade skrivit om skulle komma och börja veva. Men inget hände.
Inte förrän vi var på väg från demonstrationen, då körde en polisbil rakt in mot demonstranterna längst bak i tåget.
Jag stack när de kom in med hundar.

Så idag ringde en kompis som jag hade tappat bort under demonstrationen.
Hon berättade att hon hade stått längst fram när bråket började. Hon frågade en polis vad som hände. Polisen gestikulerade att hon (för det var en kvinnlig polis) inte hörde någonting för hjälmen.
Min kompis lyfte då upp den kvinnliga polisens visir med sitt lill-finger och upprepade sin fråga. Varpå polisen brottade ner henne.
Sen fördes hon in bakom polisens avspärrning och pepparsprejades i ögonen.

Men, sa min kompis, de släppte mig efter bara tre timmar. Och XXX blev biten i röven av en polishund. Så nu har han ett coolt ärr att visa upp.

Missförstå mig rätt

Det är väldigt, väldigt troligt att det förekom valfusk i Irans presidentval.
I valet fanns det två stora presidentkandidater: den sittande presidenten Ahmadinejad och utmanaren Mousavi. Mousavi tippades som vinnare i nästan alla opinions-undersökningar, inklusive den sittande regeringens opinionsundersökningar.
Ändå vann president Ahmadinejad valet med 62,6 % mot 33,75 % för Mousavi.
Mir Hossein Mousavi tog inte ens hem valet i sin hemstad, enligt det offentliggjorda valresultatet.
Enligt lagen i Iran så ska inte valresultatet offentliggöras förrän tre dagar efter valet, ändå gick landets religiösa ledare, Ayatollan, ut omedelbart och offentliggjorde Ahmadinejads seger.

Men här kommer det verkliga problemet: Ayatollan är Irans statschef och landets högst uppsatte präst. Han granskar och godkänner vilka kandidater som får väljas till expertrådet, och när tiden kommer för en ny statschef så förutsätts denne hämtas ur expertrådet. Ayatollan har även oinskränkt kontroll över Irans krigsmakt, över domstolarna på alla nivåer och över de tidningar och radio- och TV-kanaler som är i offentlig ägo.
För att kunna ställa upp som presidentkandidat i Iran måste man vara en erkänd muslim. Folk som ayatollan inte tycker är äkta muslimer är t.ex: liberaler, socialdemokrater och kommunister.
Från och med år 2009 gäller även dödsstraff för avfall från islam.

Varken president Ahmadinejad eller presidentkandidaten Mousavi har någon ambition att kringå ayatollans makt. Eller att avskaffa dödstraffet för homosexualitet t.ex.
Mousavi är mer väst-vänlig än Ahmadinejad (vad nu det betyder). Och det är antagligen därför Ayatollan och expertrådet har fuskat med rösterna, för att lyfta fram den sittande presidenten som segrare.

Det är självklart skitbra att ungdomar i Theran protesterar mot Irans fascistiska diktatur.
Men i praktiken är det ingen större skillnad mellan Mousavi och Ahmadinejad. De är till och med kusiner.

Jag har också protesterat mot Irans fascist-diktatur. Tillsammans med Iranska kommunistpartiet och Iranska flyktingrådet. Det var roligt, jag rekommenderar det.

Freudiansk felsägning

I morse så satt jag framför datorn och min flickvän satt och läste en dansk tidning.
Så utbrast hon: I Danmark har de samtidigt som eu-valet en omröstning ifall kvinnor också ska kunna vara med i Danska kungahusets tronföljd.
Jag tänkte säga: "Varför kan de inte rösta ifall de ska ha monarki eller inte istället?"
Men vad som kom ut ur min mun var "varför kan de inte rösta ifall de ska ha demokrati eller inte?"

Jag kom på att jag hade sagt fel och öppnade munnen för att rätta migsjälv.
Sen kom jag på att det inte behövdes.

1 Maj

1 Maj var asfett. I år var vi dubbelt så många som förra året, som demonstrerade för ett klasslöst samhälle.
Och det är ingen slump att vi var så många. Kapitalismen är i kris och vi är många som har insett att en annan värld är möjlig.



http://www.youtube.com/watch?v=-Nz8a1pS6rw&feature=channel

http://www.youtube.com/watch?v=OTAD-GESDIY&feature=channel

Fuck CUF

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/...bund-sexhandel

Vid centerns ungdomsförbunds stämma röstade i dag 56 mot 39 för det förslag som Hanna Wagenius, ordförande för Jämtland-Härjedalens cuf-avdelning, tidigare lagt fram.

Jag anser att vi inte behöver ha någon lag för detta. Vi måste förstå att det också finns de som prostituerar sig utan att vara förtryckta.
Hanna Vagneius

För att citera migsjälv, i ett tidigare inlägg:
...för det vet ju alla. Att man inte prostituerar sig för att man är fattig och desperat, utan att prostitution är ett spännande karriärval för tjejer i alla möjliga åldrar och samhällsskikt.

Hej!

Förlåt att jag inte skrivit på ett tag. Jag har varit upptagen med andra (vänster-relaterade) saker. Men nu är jag tillbaka!

Ett års fängelse. Och 30 jävlar miljoner i böter.

Misshandel ger väl en månads samhällstjänst och typ 10.000 i böter?

Ett års fängelse och 30 jävlar miljoner i böter.
För att ha spridit film och musik.

Mitt drömyrke

Nu har jag äntligen kommit på mitt drömyrke: konstförfalskare.

Det är ett kreativt jobb.
Och man lever på att blåsa överklassen.

Dessutom så ställer hela mitt arbete en filosofisk fråga: vad är egentligen konst?
Överklass-damen eller herren som köper mitt verk kommer att älska det ända tills den dag de får reda på att det är en förfalskning. Då kommer de att avsky den. Men är det inte fortfarande samma tavla?
Överklassherren eller damen som köpt min tavla kommer tvingas att ta sig en funderare om varför de egentligen köper konst. Är det för konstverket i sigsjälv eller är det den kända signaturen de är ute efter? Allt detta medan jag skrattar hela vägen till banken.

Ett brev till alla som känner sig svikna av socialdemokratin.

Kom igen.
Du ska se att det ordnar sig.
Jag vet hur det är.
Jag vet att de ljög för dig i flera år och att du känner dig besviken.
Men gaska upp dig! Så farligt kan det inte vara.

Upp med hakan, de var ändå inte bra för dig.
Tänk på all skit du tvingade att gå igenom.
Nedskärningarna
EU

Se så, du ska nog se att det ordnar sig.
Det är dags att du slutar deppa.
Ingenting blir bättre bara för att du sitter instängd hemma.
Jag vet, vi kan gå ut och demonstrera.
Det var ju evigheter sen sist.
När du var med sossarna så kom du ju ut knappt en gång om året.

Häng med ut nästa gång vetja!
Vi ska säkert hitta någon ny åt dig.
Du var för bra för sossarna hursomhelst.

Dagens citat

Jag skulle inte köpa en begagnad bil av dig, det är mitt förtroende för dig.
Byggjobaren Anders Nilssons till LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin.


Folk verkar jätte-chockade över att sossarna beter sig som kapitalister. Jag har ingen aning om varför. Sossarna är ju kapitalister.
Faktum är att socialdemokraterna tog bort ordet "socialism" från sitt partiprogram 2001. Jag har ingen aning om varför de fortfarande kallar sig "socialdemokrater".
Idag finns det, mig veterligen, bara ett riksdagsparti kvar med ordet socialism i partiprogrammet.

Något är ruttet i Danmark

De gånger jag var i Köpenhamn förra året så märkte jag ett väldigt populärt slagord som man kunde se sprayat lite varstans på danska fasader "no Fogh - no war"

Inte nog med att Danmarks stadsminister Fogh Rasmussen hade fört (och för) en oerhört rasistisk politik, han hade också skickat danska soldater att döda, och dödas i Afghanistan och Irak. Av alla ställen.

Idag kunde jag läsa att rasistsvinet Fogh har valts till ordförande för Nato.

Så gissningsvis så kommer slagorden "no Fogh - no war" att behålla sin popularitet ett bra tag framöver.

Mer Grafitti!

Skrik om du brinner

Socialdemokraterna har kommit med ett krispaket. De beräknar att krispaketet kommer att generera 50.000 jobb och 50.000 utbildningsplatser/praktikplatser. Det hela kommer att finansieras genom att vi återinför förmögenhetsskatten och en fastighetsskatt på hus som kostar mer än 5 miljoner kr.


Till en början så var jag lite lätt positivt inställd till krispaketet. Ta från de rika och ge till de fattiga. Det låter ju som klassisk socialdemokratisk politik. Sånt som jag trodde de hade slutat med för flera år sedan. Men efter ett tag började jag fundera.
Praktikplatser? Utbildningar?
Vi vill ha riktiga jobb.
Och 50.000 jobb? Mer än 50.000 jobb har redan försvunnit i Sverige sedan finanskrisen tog sin början. Redan i inledningen av krispakets-texten så konstaterar sossarna Arbetslösheten stiger snabbare än i många andra länder och riskerar att nå 10 procent nästa år.
Finansminister Anders Borg förutspår rentav att arbetslösheten kommer att gå upp till 12 procent.
Under de kommande två åren förväntas 500000 jobb försvinna.
50.000 jobb min röv.

Vad borde göras istället?
I denhär bloggen klagar jag ofta över det kapitalistiska systemet utan att erbjuda någon annan lösning. Därför ska jag nu erbjuda en lösning: lägenheter.
Det råder en enorm brist på bostäder i Sverige.
Senast det var sånhär stor bostadsbrist byggde man miljonprogrammen. Så varför inte bygga lägenheter?

När lägenheterna är färdigbyggda så kommer det att behövas glasmästare, elektriker, tapetserare och gardiner.
Lägenheterna kostar pengar att bygga men byggarna, glasmästarna, elektrikerna och tapetserarna kommer att betala tillbaka kostnaderna genom skatten. Dessutom så kommer byggarna, elektrikerna, glasmästarna och tapetserarna att köpa saker för sin lön och därigenom generera fler arbeten och mer skatte-intäkter.
Dethär systemet kallas socialism och kan också tillämpas på t.ex skolor och sjukhus.

Den lösning som sossarna erbjuder idag är som att försöka släcka en brand med ett glas vatten.
Självklart är det bättre med ett glas vatten än att, som moderaterna, kasta bensin på elden (sänka skatterna och skära ner på de offentliga jobben). Men våran ambition borde väl vara att släcka eldjäveln?

Rom är en kontrasternas stad

I Söndags gick det Italienska fascistpartiet Nationella Alliansen ihop med Silvio Berlusconis konservativa Forza Italia.

Igår, Onsdag så fick Italien storfrämmande av ingen mindre än kung Carl Gustav och drottning Silvia.

DN rapporterar:
Den ekonomiska krisens kastade sin skugga över inledningen av den andra dagen av kung Carl Gustaf och drottning Silvias statsbesök i Italien. Någon timme före kungaparets ankomst till Kapitolium och Roms kommun försökte en man bränna sig till döds på det anrika torget. (där kungen skulle tas emot)

Mannen hade troligen hällt över sig bensin, men en polis lyckades släcka lågorna. Den 39-årige mannen motiverade handlingen med att han förlorat sitt arbete på ett bageri sex månader tidigare. Han klarade sig med brännskador som inte är livshotande.

Av detta märkte kungaparet ingenting när Roms nye borgmästare, före detta nyfascisten Gianni Alemanno hälsade välkommen.

Drottningen var ytterst elegant iförd en ceriseröd kavaj, svart kjol och mörkblå stor hatt.


Lunchen med premiärminister Silvio Berlusconi på Villa Madama är ett visst ceremoniellt problem, eftersom fru Berlusconi aldrig deltar. Berlusconi gick ett ärevarv ute i trädgården tillsammans med sin vackra unga jämställdhetsminister Mara Carfagna som har ett förflutet som fotomodell.

Utrikesminister Carl Bildt diskuterade under tisdagen europeiska framstegsperspektiv med sin italienske kollega Franco Frattini.

Det råder en anmärkningsvärd samsyn mellan Sverige och Italien när det gäller den ekonomiska krisen.
Carl Bildt

En verklig historia från mitt liv - När jag jobbade för manpower

Just det, jag jobbade ju för Manpower också. Förra sommaren hade jag inte hittat något sommarjobb, de enda som hade svarat på mina ansökningar var Manpower.
Jag visste att Manpower var djävulen men jag tog ändå emot deras jobb. Jag hade ju inget val.

Manpower i Malmö har ett ljust och luftigt kontor, beläget i de centrala delarna av staden.
Jag möttes av en relativt ung kvinna som var klädd i kostym och tog mig i handen.
Samtalet med henne gjorde mig väldigt glad, det visade sig att det rörde sig om en anställning på 4 veckor. Det skulle räcka till mat och hyra under hela sommaren! Så jag skrev på.
När man jobbar för manpower så är man anställd av dem men lånas ut till andra företag. Företaget som hyr in dig gör just det: hyr in dig.
De kan hyra in dig när de vill utan att för dens skull anställa dig.

En vecka senare skulle jag inställa mig på min nya arbetsplats. Jag kunde ha ägnat veckan till att söka fler jobb innan arbetsplatserna slutade att ta in ansökningar. Men varför skulle jag göra det? Jag hade ju ett jobb.
På min nya arbetsplats hälsades jag välkommen av en kvinna i kostym som tog mig i handen. Efter några korta formaliteter så var jag inhyrd.
Jag blev väldigt överraskad av samtalet med min nya chef. Hon sa nämligen att de behövde en anställning på 6 veckor.

Utan att gå in alltför mycket på tråkiga detaljer: arbetet gick igång. Jag arbetade i ganska fina lokaler med ganska enkla uppgifter.
Jag skötte mig exemplariskt. Jag rakade mig, kammade mig och utförde arbetsmomenten felfritt.

Efter två dagar på mitt nya arbete så kom chefen och sa att de inte behövde mig längre. De hade beslutat sig för att lösa personalproblemet internt istället.
Hon sa det var roligt att ha dig här. Hoppas du har lärt dig någonting, tog mig i handen och gick.


Ja, jag har lärt mig någonting.


Dagen efteråt så ringde min handläggare på Manpower upp mig och undrade varför företaget inte ville ha mig kvar. Hun frågade ut mig grundligt vad som var fel.
Av hennes frågor framgick det tydligt att hon trodde att jag hade misskött mitt arbete.
Hon sa att hon skulle ringa mig ifall de hittade något arbete som passade mig.
Hon ringde mig aldrig igen.

Resten av sommaren åt jag potatis.
Potatismos, hemmagjorda pommes frites eller rätt och slätt potatis.
Ibland lyxade jag till det med ketchup eller en klick pesto men i regel så åt jag bara potatis.

Efter en månad utan jobb så ringde min mamma och undrade ifall jag ville komma hem över sommaren. Det ville jag.
På flygplatsen så sa de att planet var överbokat och SAS erbjöd en ersättning på 300 euro till den som kunde tänka sig att vänta till nästa plan.
De 300 eurorna, de två dagarnas lön från manpower och 2000 kr som jag hade sparat betalade min hyra under sommaren.


Fotnot: Vad lärde jag mig av att joba för Manpower?

Hela grejen med manpower är att man kan sparka folk på fläcken. Det är därför de finns till. De lovade mig en anställning på 6 veckor men i en handvändning så kom de på att de skulle ”lösa personalfrågan internt” istället.

En kompis till mig jobbade för Manpower samma sommar. En dag så frågade han chefen om han kunde gå hem tidigare. Chefen svarade nej.
Senare samma dag så ringde chefen manpower och bad dem att skicka en ny person.

Och det var bara för att han ville gå hem tidigare!
Med andra ord så är det helt omöjligt för en anställd på ett bemanningsföretag att ställa krav på en bättre arbetsmiljö eller högre lön eftersom de helt lagligt kan sparkas på stubben om de inte håller käften.

Allt du behöver veta om EU

Sedan Sverige gick med i EU 1995 så är den högsta gällande lagstiftningen i Sverige EUs grundlag.
EU går ut på att man ska kunna flytta kapital och arbetskraft inom europa utan en massa krångliga skatter, tullar och utan att behöva anpassa sig efter en massa jobbiga kollektivavtal.

Och sedan Vaxholmen-domen ( http://www.dn.se/ekonomi/fritt-fram-efter-vaxholmsdom-1.705223 ) , 2007 så är det helt OK för en arbetsgivare att importera arbetare från fattigare länder till Sverige och ge dem sämre betalt än vad en svensk arbetare hade fått.
På längre sikt kan det innebära att vi alla måste sänka våra löner för att anpassa oss efter arbetsköparna.

Socialmoderaterna säger att dethär med Vaxholmen-domen är beklagligt men att det är någonting som vi måste anpassa oss efter, eftersom vi är med i EU.
Vad de inte nämner är att ett land automatiskt utesluts ur europeiska unionen ifall landet slutar att betala medlemsavgiften.
En medlemsavgift som f.ö motsvarar årslönerna till 30.000 undersköterskor.

Det är kul att det alltid är vi arbetare som måste anpassa oss och vara ”flexibla” medan kapitalet inte behöver anpassa sig ett dugg efter våra behov.
Skitkul.

Kravallporr

Någon hävdade att det föddes ett nytt begrepp i svenskan under helgen: kravallporr.

De borgerliga tidningarna laddade upp som tusan om hur mycket våld det skulle bli till helgens demonstrationer.
Samtidigt så tog de autonoma kontakt med borgerlig media och laddade upp om hur mycket våld det skulle bli till helgens demonstrationer.
De autonoma var skitnöjda för att de fick massor av reklam, borgerlig media var skitnöjda för att de kunde svartmåla hela vänster-rörelsen som våldsamma och ganska knäppa.

Sen så fick både tidningarna och anarkisterna som de ville.
6000-7000 tusen människor demonstrerade mot israels aparthaid-politik, men det enda som tv visade var när 100 maskerade ungdomar kastade sten på bepansrade polisbilar.


Fast samtidigt så bör man vara ärlig:
Läste ni om generalstrejken i Frankrike? - antagligen inte.

3 miljoner fransmän gick ut i strejk mot högerregeringens planer på åtstramningar av arbetsmarknaden (på arbetarklassens bekostnad).
Den antagligen största strejken i Frankrikes historia. Och dessutom en fredlig demonstration med 3 miljoner mäniksor.

Om jag minns rätt så nämnde 2 svenska dags-tidningar strejken överhuvudtaget, i små notiser i utrikes-delen.

Upploppen i Grekland däremot skrevs det ju om i flera veckor, på löpsedlar och med stora mittuppslag av brinnande polisbilar.

För det är ju så media fungerar: kravallporr.

Graffiti

Dagens fakta

I år får 205 av Volvos chefer höjd lön.
och 4 miljarder kommer att delas ut till Volvos aktieägare.

Trotts detta så kommer arbetarna på volvo att få sin lön sänkt med 20 %.

Kapitalets kollaps - Japan

Som de flesta vet så är japan ett hyperkapitalistiskt land.

På ont och gott, skulle man kunna säga. Det statliga skyddet för japans invånare, är närmast obefintligt. Men ifall man får en anställning på ett företag så är man i princip garanterad en anställning livet ut, med en bra lön och ett socialt skyddsnät för hela familjen.

Men i och med finanskrisen så förändrades allt.
Numera så saknar en tredjedel av Japans befolkning anställning. Och därigenom ett socialt skyddsnät.
Värst drabbade är unga japaner.

Denhär artikeln om läget i Japan var så jävlar intressant:
http://sydsvenskan.se/varlden/article417353/Unga-drar-at-vanster-i-ett-skakat-Japan.html

Yuburi

Yubari är enorm spökstad, belägen i Japan. Staden är helt och hållet uppbyggd kring gruvindustrin som blomstrade på 50 och 60-talet. Alla stadens invånare arbetade i gruvan direkt eller indirekt. 1990 stängde den sista gruvan. Vid det laget hade redan större delen av stadens 116.000 invånare flyttat.

DN skrev en otroligt intressant artikel om Yubari för ett par månader sedan, med flera bra bilder. Fast av någon outgrundlig anledning har de tagit bort den.
Därför har jag försökt att pussla ihop en egen artikel från lite olika källor, främst hämtat från en blog av en amerikansk turist som besökte staden 2006.
Historian om Yubari är lika bizarr som den är fascinerande.

Yubari achieved the status of city in 1943, and the population peaked at 116,908 in 1960. In that year, the region produced over three million tons of coal at 17 mines.
And then the Japanese government cut the floor out from under its coal industry. Realizing that cheaper coal could be imported from neighbors Australia and China.
By 1975, the population of Yubari had dropped by more than half to 50,000, while coal production had fallen even more sharply to one million tons, with only five mines still opened.

When the last coal mine in Yubari closed down in 1990, city elders thought pumping tax money into an amusement park, hall of fossils, ski resort and robot museum would keep this remote snowbound town of 13,000 people afloat and on the map. Instead of drawing the coveted tourists, the investments bankrupt the city and drew nationwide ridicule.



The woman at the front desk didn’t speak English, but she called over a young male co-worker from another part of the museum who spoke a little.

“This museum costs 800 yen,” he helpfully explained.
He then gave a very detailed explanation of what route to follow through the museum, even though the big arrows on the floors and walls made that pretty clear. He seemed quite concerned when he came to the part that the exit of the museum was located some distance from the entrance, and that it would require walking back to my car in the parking lot outside since the shuttle bus doesn’t run in the winter.

“That’s okay,” I explained, “I don’t have a car.”

“Oh!” he was shocked. “How did you come?”

“By train, then walking.”

More shocked looks, both from him and the woman as he explained to her what I had just said. There followed a mad rummaging of papers behind her desk, him entreating my patience until they found what it was they were looking for.

What they were looking for was the train schedule.

“The next train leaves Yubari at 16:22,” he explained with no small amount of consternation, pointing to the schedule.

It was just after 13:00, so it seemed I would have plenty of time to see the museum. Besides, there were trains at 18:17 and 19:24, too, if I wanted more time. Trying to reassure him, I pointed these out on the schedule.

“I don’t mind taking a later train if I need more time.”

That really threw him for a loop.

“No, no! You have plenty of time. You might spend one hour, maybe one and a half hours at most, in this museum.”

Apparently he was afraid I’d get bored waiting for that next train. Or maybe he didn’t want me to see anything of the town beyond the museum.



The second floor focused on the more local history of coalmining in Hokkaido, including several large, black & white photos of miners. The most striking was a poster-sized enlargement showing a naked miner scrubbing himself in the employee bathing room. His body was mostly clean, but his face was still coal-black.

More hints to the hard life of the mines came from the guidebook. Given what I've heard about Japanese tendancies to cover-up ugly pieces of history, I was surprised to find a section entitled, "The compulsory labor period of the world war II." It explained how during the war, with so many of their men off fighting, the Japanese brought Koreans and Chinese to Hokkaido and forced them work in the mines.
The wording was careful, despite the awkward grammer of the translation, but it could not hide vestiges of cruelty: "The many compulsory workers distributed to sites inside shafts that wasted by the defect of material and impossible production, forced to be engaged in dangerous works under the severe guard."

At the end of the second floor, I boarded an elevator to take me to the rest of the museum on the basement level.
Light and sound effects helped give the impression that I was riding several hundred feet below the surface, instead of just a few dozen. It was chilly when I stepped out, the constant, dank coolness of underground. The floors, walls and ceiling were dark and the lighting was sparse, coming only from widely spaced incandescent bulbs. Dioramas depicted the various stages of labor and mechanization in the mines.
The earliest miners, of the 1890s, wore only light clothing with sandals of rope on their feet. A model of a female miner stood with one of those practically bare feet in a pile of coal lumps as she wielded a pick-ax in her hands. Later miners wore safety boots, hardhats and respirators, and dug into the coal with big drilling machines.
In that section, motion sensors detected my presence and set into motion several machines and conveyor belts, creating a pounding, mechanic din in the otherwise deserted hallway. I shuddered at trying to imagine eight hours every day of listening to that.

From there, I donned a hardhat and headlamp, and stepped into a preserved mining shaft for the conclusion of the museum. More motion sensors switched single bulbs off and on as I passed, keeping the tunnels in front of and behind me quite dark.
….

While taking all this in, the English-speaking guide came up from below, tentatively sidled over, handed me a slip of paper, and disappeared without a word. On the paper, “The train leaves Yubari station at 16:22.” I looked at my watch. It was just after 15:00. I had stayed nearly two hours, which was apparently enough to make them nervous.’

I took my time walking the quiet streets back to the station, taking photos along the way, especially after the sun came out. I arrived just in time to catch the 16:22 train, but instead of getting on, I watched it pull out of the station, and then setoff down the valley on foot to find dinner. The entire narrow valley was quite developed, as I had seen from my ride into town on the train, and I expected to have my choice of several eateries. It took me over a kilometer to find one, and it was closed.
I passed the next station on the railway and still found nothing to eat, not even a red banner with the vertical katakana spelling of “ramen” that seems to show up on about every other corner.
After three and a half kilometers down the main road, I came to my first opened restaurant. The staff didn’t speak much English and didn’t have an English menu, but after a few minutes I managed to order their chicken dinner set, which included tea, soup, rice, and a plate of sliced, raw chicken that I cooked myself at the gas grill in the center of my table. They also served ice cream, which was incredibly tempting, but I decided to pass and try to make the 18:17 train, which I barely caught after a brisk, uphill walk to the nearest station.

….

The thing is, Japan still wants coal.
Of course, like other developed countries, if Japan still had a coal industry, it wouldn’t be labor-intensive. But the mining jobs that remained would require skilled labor and thus carry wages. And the wages would certainly be higher than those paid to the Chinese miners who now meet some part of Japan’s demand for coal.
(För en kinesisk kolarbetare ligger lönen på 70 till 100 yuan per dag, vilket motsvarar 60 till 85 svenska kronor)

Under 90-talet levde staden upp till sina forna glansdagar en gång om året, under den årliga filmfestivalen. Men sedan staden förklarade sig bankrutt för ett par år sedan så upphörde även filmfestvalen.
Festivalens mest prominenta gäst bör ha varit Quentin Tarantino.
Tarantino trivdes enligt egen utsago väldigt bra i Yubari och skrev delar av manuset till Pulp Fiction på sitt hotellrum under film-festivalen.
Han trivdes så bra att han 2003 hedrade filmfestivalen, och den döende staden, genom att döpa en av karaktärerna i Kill Bill till just Yubari.


Gogo Yuburi

Bild-special

Snyggaste
demonstrationsbilderna
EVER