Nu har jag äntligen kommit på mitt drömyrke: konstförfalskare.
Det är ett kreativt jobb.
Och man lever på att blåsa överklassen.
Dessutom så ställer hela mitt arbete en filosofisk fråga: vad är egentligen konst?
Överklass-damen eller herren som köper mitt verk kommer att älska det ända tills den dag de får reda på att det är en förfalskning. Då kommer de att avsky den. Men är det inte fortfarande samma tavla?
Överklassherren eller damen som köpt min tavla kommer tvingas att ta sig en funderare om varför de egentligen köper konst. Är det för konstverket i sigsjälv eller är det den kända signaturen de är ute efter? Allt detta medan jag skrattar hela vägen till banken.
