Dethär är inte en effekt-sökande rubrik för att göra ett tamt blogg-inlägg mer intressant.
Dethär är verkligen, verkligen ett bloginlägg som behandlar sambandet mellan satanism och socialdemokrati.
Under 1800-talets slut/1900-talets början så var kyrkan en tungt vägande makt-faktor i det svenska samhället.
Som alla tänkande varelser vet så är religion ett opium för att göra folket passivt.
Istället för att tänka "Chefen vill att jag jobbar dubbla skift på nyårsafton - fan, jag spöar honom" så är det enligt kyrkan meningen att man ska man tänka "Chefen vill att jag jobbar dubbla skift på nyårsafton - jaja, han får sitt straff i efterlivet."
De socialistiska rörelserna (dit socialdemokraterna räknades på denhär tiden) motsatte sig starkt kyrkan.
De hånade kyrkan.
Socialistisk diktning var väldigt populärt på denhär tiden och ett populärt tema för att håna kyrkan var att hylla Lucifer (ni vet, Satan).
Under sekelskiftet (det förra) kunde man alltså läsa hyllningar till Lucifer på förstasidan av Socialdemokraten.
Här är ett utdrag från en sådan dikt:
Hymn till Satan (1907)
(....)
Hell dig Satan
Heliga Satan
Mäniskoälskaren
Gudahatarn!
Stor i sin härlighet
Skymtar Din Helighet
fram ur Din storslagenhet
skrämmande
Förfärlighet!
Nuförtiden är socialdemokratin mer ett sätt att legitimera kapitalismen snarare än en kraft som ska stå mot kapitalismen, på de fattigas sida.
Därför är det lite roligt att nuförtiden tänka på socialdemokratin som en så revolutionär rörelse att vissa socialdemokrater, i sitt våldsamma hat mot klass-samhället, valde att hylla Satan som en motpol till kyrkan.
Ifall du vill läsa fler socialistiska hyllningar av Lucifer så återfinns dessa i Hatets sånger - tidig svensk socialistisk diktning
Men mitt råd är: gör det inte.
Det är en skittråkig bok.
